Barnets närstående har enorm potential
Det är viktigt för barnet i vardagen att ha en nära vuxen att fästa sig vid och lita på. En sådan vuxen kan finnas överraskande nära även när man söker en lämplig fosterfamilj för barnet, skriver Anu Lehtosaari och Laura Holmi i LYYPE-projektet.
Med närståendefosterföräldraskap (läheissijaisvanhemmuus) menar man att en släktning eller en annan närstående till barnet verkar som barnets familjevårdare. Även om närståendeplaceringar har sina fördelar, är de fortfarande bara lite utnyttjade i Finland; bara cirka 14 procent av barnen som är placerade i familjevård bor hos en närstående.
Den inhemska forskningskunskapen gällande temat är begränsad. Enligt internationell forskning är de flesta närståendefosterföräldrar mor- eller farföräldrar eller andra personer från barnets biologiska nätverk. Närståendeplaceringar stöder kontinuiteten i barnets relationer och erbjuder ofta en bekant och trygg uppväxtmiljö.
Enligt många forskningar klarar sig barn som har vuxit upp i närståendeplaceringar bättre på flera olika mått än barn som har uppväxt i andra placeringsformer. En närståendeplacering är ofta en naturlig fortsättning till en tidigare vårdrelation; till exempel mor- eller farföräldrar har kunnat ta hand om barnet redan under en lång tid.
Närståendeplaceringar har dock också sina utmaningar. Familjedynamiken kan orsaka spänningar, och generationsövergripande problem kan föras vidare. Närståendefosterfamiljen kan inte alltid skydda barnet från förälderns skadliga beteende. Det kan också kännas svårt att upprätthålla relationer med övriga släkten.
Närstående har inte alltid haft tillräcklig förstånd eller information om situationens allvar. Ofta genomförs en närståendeplacering i en akut krissituation, utan att närstående har haft tid att få information, förbereda sig för uppdraget och noggrant överväga beslutet.
”Enligt många forskningar klarar sig barn som har vuxit upp i närståendeplaceringar bättre på flera olika mått än barn som har uppväxt i andra placeringsformer.”
Bristen på fosterfamiljer är en internationell utmaning, och bakom ökningen av närståendeplaceringar finns även ekonomiska och politiska intressen. Hos oss och i största delen av västerländerna ska barnets närstående i första hand kartläggas innan man söker en placeringsplats utanför barnets nätverk.
I flera länder är närståendeplacering mycket vanligare än i Finland. Till exempel i Skottland och Australien görs över hälften av placeringarna inom vård utom hemmet till närståendenätverken. I Norge har andelen stigit till cirka 33 procent.
En möjlig förklarning till Norges höga procentandel i närståendeplaceringar är att närstående är delaktiga att lösa barnets och hens föräldrarnas svårigheter redan före placeringen, eftersom familjerådslag är en fast del av barnskyddets praxis.
Enligt statistik om stödinsatser inom Norges barnskydd ordnades familjerådslag i över tusen fall under år 2024, och arbete tillsammans med nätverket dokumenterades i över 10 000 ärenden.
I Norge definieras närståendenätverket också brett: närstående för barnet kan även vara viktiga vuxna från småbarnspedagogik, skola eller fritidsaktiviteter. Samtidigt påpekar norska forskare att nätverket ibland kan kartläggas för brett, och att närståendes beredskap att binda sig till barnet för en lång tid kan vara en utmaning.
”I Norge är närstående delaktiga att lösa barnets och hens föräldrarnas svårigheter redan före placeringen, eftersom familjerådslag är en fast del av barnskyddets praxis.”
Vad skulle hända, ifall vi skulle stanna och riktigt reflektera, vem som verkligen är en närstående för barnet?
Från barnets synvinkel är det betydelsefullt att det i vardagen finns en vuxen som barnet är fäst vid och kan lita på. Tillgivenhet uppstår inte automatiskt genom släktskap, utan byggs upp i vardaglig samvaro och gemensamma stunder där barnet upplever trygghet och förutsägbarhet.
Många barn har varaktiga och tillitsfulla relationer inom småbarnspedagogiken eller skolan. Skulle någon i dessa gemenskaper kunna vara beredd att bli en trygg vuxen för barnet, till och med familjevårdare? Kanske skulle föräldrarna till barnets vän kunna erbjuda ett hem åt en jämnårig som är i behov av familjeplacering.
En trygg vuxen kan också finnas inom barnets fritidsintressen: en simtränare, en ledare för en hantverksklubb eller någon annan som barnet redan har en tillitsfull relation med och som har förutsättningar att verka som just detta barns familjevårdare. Och varför skulle inte en närstående kunna finnas bakom grannens dörr, om barnet har byggt upp en relation till en granne genom vardagliga möten?
Barnets släktningar eller andra närstående kan vara ett alternativ som fosterföräldrar även när livssituationen är särskilt utmanande – i situationer där en fosterfamilj kanske inte är det första man tänker på. Till exempel kan förälderns missbruk av berusningsmedel eller hotfulla beteende väcka rädsla och leda till att anstaltsvård övervägs för barnet i stället för familjevård.
Det är dock viktigt att komma ihåg att barnets släktingar och närstående ofta har levt med dessa utmaningar och hot under en längre tid. De känner föräldern som en helhet – inte enbart genom svårigheterna, utan också genom det goda hos föräldern.
”En närstående kan ha större förmåga till förpliktelse och resiliens just därför att hen har en stark relation till den unga och förståelse om hens bakgrund.”
Många närstående har möjligen känt föräldern ända från en bebis. En gemensam historia kan ge alldeles särskilda, relationsbaserade verktyg att möta föräldern också när hen är som mest skrämmande eller svåraste.
Samma gäller barnet. När den unga beter sig på ett utmanande sätt till exempel under tonårstidens turbulens, kan den gemensamma historien och det känslomässiga bandet vara en avgörande förutsättning som krävs av familjevårdaren.
En närstående kan ha större förmåga till förpliktelse och resiliens just därför att hen har en stark relation till den unga och förståelse om hens bakgrund. Detta känslomässiga “lim” kan vara avgörande för hur den närstående förbinder sig till barnet och för hur trygg barnet upplever relationen till den vuxna.
Barnets liv byggs i relationer. När vi betraktar saken ur perspektivet av förutsägbara och kontinuerliga relationer kan vi hitta lösningar som inte bara svarar mot systemets behov, utan som utgör livslånga trygghetsnät för barnet.
Varje barn förtjänar en vuxen som blir kvar. Ibland är en sådan vuxen närmare än vi anar.
Läs bloggen på finska via denna länk. / Lue blogi suomeksi tästä linkistä.
Anu Lehtosaari, utvecklingsledare för familjevård för barn och unga, Perhehoitoliitto
Laura Holmi, specialist, Lastensuojelun Keskusliitto. Holmi gör också doktoravhandling om familjevård och närståendeplaceringar i barnskydd vid Helsingfors universitet.
Översättning: Jemina Paavola
Författaren verkar i forskningsprojektet Lapsen ympärillä – Yhteisvanhemmuussuhteet lastensuojelun perhehoidossa (LYYPE, 2024–2026). Projektets mål är att producera och sprida kunskap om de gemensamma föräldraskapsrelationer som bildas kring ett barn placerat i familjevård inom barnskyddet, ur biologiska föräldrars, fosterföräldrars och barnskyddsprofessionellas synvinkel. Forskningsprojektet producerar ny kunskap som är tillämplig för praktiken inom familjevård i barnskyddet och för dess utveckling, till exempel i form av forskningspublikationer och utbildningar. Material samlas in både från biologiska och fosterföräldrar samt från yrkesfolk inom vård utom hemmet.
Projektet finansieras av social- och hälsovårdsministeriet och genomförs av Jyväskylän ammattikorkeakoulu och Perhehoitoliitto samt Helsingfors universitet och Jyväskylä universitets Karleby universitetcenter Chydenius. Projektets samarbetspartner är Kasper – Kasvatus- ja perheneuvonta ry, Ensi- ja turvakotien liitto ry, Keski- Suomen ensi- ja turvakoti ry samt flera välfärdsområden.
Avainsanat: Barnskydd, familjevård, fosterföräldrar, JAMK, LYYPE, Perhehoitoliitto, Samföräldraskap, utveckling