Samföräldraskap är mer än samarbete

När barnet flyttar till familjevård, byggs ett nytt nätverk av föräldraskap runt barnet. Det är viktigt att stöda fosterföräldrar, särskilt i samarbetet med barnets biologiska föräldrar, skriver experterna i LYYPE-projektet.

Ihmisen sormissa on pieniä käsinukkeja, jotka esittävät eri-ikäisiä ihmisiä.
Foto: Adobe Stock

Samföräldraskap (coparenting) definieras allmänt som den relation och det verksamhet mellan föräldrar eller vuxna i en föräldraliknande roll där ansvaret för barnets välmående delas. Inom familjevården i barnskyddet menar samföräldraskap särskilt samarbete mellan biologiska och fosterföräldrar, vilket kan vara komplext, men samtidigt avgörande när det handlar om barnets utveckling.

Syftet med familjevården är att erbjuda barnet ett hem där hens trygghet i familjen och relationer kan stärkas. Även om vårdnaden blir kvar hos de biologiska föräldrarna, får socialmyndigheten genom omhändertagandet beslutanderätt över barnets boende, vård och uppfostran. Detta gör även myndigheterna till centrala aktörer i barnets vardag tillsammans med fosterföräldrar och biologiska föräldrar, vilket i bred bemärkelse också gör myndigheterna till en part i samföräldraskapet.

Parterna i samföräldraskapet kan också definieras enligt följande tredelning:

  • Biologiskt: barnets biologiska föräldrar
  • Psykosocialt: de vuxna, som deltar i barnets vardag och vård
  • Juridiskt: de vuxna, som har beslutanderätt gällande barnets angelägenheter

Ett barn som bor i familjevård kan samtidigt ha flera viktiga vuxna i sitt liv, till exempel fosterföräldrar, biologiska föräldrar, släktningar, tidigare fosterföräldrar och socialarbetare. Enligt forskningen stöder fungerande samföräldraskap barnets välmående, medan oklara roll och kontroverser kan belasta alla parter. Fosterföräldrarna behöver ofta stöd, särskilt gällande samarbetet med barnets biologiska föräldrar.

Det aktuella forskningsprojektet Lapsen ympärillä – Yhteisvanhemmuussuhteet lastensuojelun perhehoidossa (LYYPE) svarar mot detta behov genom att sätta samföräldraskap i ett speciellt fokus. Målet är att producera information om samarbeterelationerna som uppstår mellan biologiska föräldrar, fosterföräldrar och socialarbetare och vad det är som fungerar i dessa relationer.

Samarbete är inte valfritt – Det är nötvändigt

Forskning gällande samföräldraskap bygger på familjsystemteorier, där familjen ses som en interaktiv helhet. Familjen består av delsystem, såsom relationer mellan föräldrarna samt mellan barn och förälder, och fungerar i växelverkan med yttre system såsom barnskyddet.

Lagstifningen kräver att välfärdsområdet och familjevårdsplatser samarbetar med barnets biologiska föräldrar. Detta är inte bara en juridisk förpliktelse, utan också en etisk och mänsklig uppgift: barnets rättighet att behålla kontakten med sina föräldrar och bygga trygga relationer med vuxna som tar hand om hen.

När ett barn inte kan bo hos sina biologiska föräldrar ska det enligt lag i första hand bedömas om barnet kan bo hos en närstående eller i familjevård. Året 2024 var lite över hälften (53%), alltså 5000 av de omhändertagna barnen placerade i familjevård. Hur samföräldraskap fungerar och hur vi vuxna lyckas med detta, berör alla dessa barn.

”Även om föräldraskapets uppgifter kan vara olika är ett gemensamt och tydligt mål det viktigaste. Vuxna har alltid ansvar för barnets välbefinnande och ska skydda barnet från sina egna konflikter.”

När man satsar på att bygga samföräldraskap från början – från förberedelsen av placeringen till avslutningen av den – kan många positiva effekter uppstå. När vuxna har en förmåga att samarbeta, kan det stöda föräldrarnas utveckling i föräldrarollen, främja återförening av familjer och hjälpa barnet att behålla viktiga relationer även efter placeringen.

Samföräldraskap inom familjevården är ingen enkel uppgift, men det är möjlig – och framför allt är det en viktig uppgift. När de vuxna runt barnet kan samarbeta konstruktivt för barnets bästa, kan något sådant uppstå som håller långt i framtiden och skapar välbefinnande för alla, särskilt för barnet.


Tiina Lehto-Lunden, äldre forskare, Jyväskylän ammattikorkeakoulu
Kaisa Malinen, ledare forskare. Jyväskylän ammattikorkeakoulu
Anu Lehtosaari, utvecklingsledare, Perhehoitoliitto
Översättning: Jemina Paavola

Författaren verkar i forskningsprojektet Lapsen ympärillä – Yhteisvanhemmuussuhteet lastensuojelun perhehoidossa (LYYPE, 2024-2026). Projektets mål är att producera och sprida kunskap om de gemensamma föräldraskapsrelationer som bildas kring ett barn placerat i familjevård inom barnskyddet, ur biologiska föräldrars, fosterföräldrars och barnskyddsprofessionellas synvinkel. Forskningsprojektet producerar ny kunskap som är tillämplig för praktiken inom familjevård i barnskyddet och för dess utveckling, till exempel i form av forskningspublikationer och utbildningar. Material samlas in både från biologiska och fosterföräldrar samt från yrkesfolk inom vård utom hemmet.

Projektet finansieras av social- och hälsovårdsministeriet och genomförs av Jyväskylän ammattikorkeakoulu och Perhehoitoliitto samt Helsingfors universitet och Jyväskylä universitets Karleby universitetcenter Chydenius. Projektets samarbetspartner är Kasper – Kasvatus- ja perheneuvonta ry, Ensi- ja turvakotien liitto ry, Keski- Suomen ensi- ja turvakoti ry samt flera välfärdsområden.


Bibliographi


Avainsanat: , , , , , , ,

Kommentoi artikkelia

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *